Mikroskrivning i undervisning
Mikroskrivning i undervisningen
Jag är denna termin emnesansvarig för en kurs med ca. 20 internationella studenter, Norwegian World Literature. Det är speciellt gynnsamt med hänsyn till mitt experimenterande med skrivövningar att flera av studenterna visat sig läsa creative writing vid sina hemuniversitet – det finns alltså en öppenhet och erfarenhet i gruppen som smittar resten: de skriver koncentrerat, ingen skepsis, ingen pinsamhet.
Jag har hittills experimenterat med skrivövningar i tre tillfällen:
– Som uppvärmning till diskussionen om Ibsens Et dukkehjem bad jag studenterna om att skriva om slutet av pjäsen (”The End”) i två minuter och bad sedan några av dem att läsa högt det de hade skrivit. På så sätt hade vi strax flera tolkningsmöjligheter i rummet som vi kunde bygga den vidare diskussionen på. – För att starta vår gemensamma reflexion över vad world literature kan vara, i teori och praxis, och komma fram till en arbetsdefinition för resten av kursen, använde jag think-pair-square-share-metoden. De skulle först tänka och skriva själv i två minuter, prata om det de hade skrivit i par i två minuter, för att sedan i grupper av fyra enas om de mest väsentliga aspekterna som de skrev upp på posters (detta sista steg tog relativt lång tid, jag borde ha definerat tiden och passat den bättre). Dessa satte jag upp på tavlan som vi sedan stod runt kring och diskuterade resten av timmen. Det fungerade bra att gemensamt kunna titta på en sådan sammansatt text-bild, att på en gång se överensstämmelser, skillnader och öppna frågor, och att så att säga kunna systematisera visuellt. Jag samlade in de här posters och har kunnat använda dem igen, både i min egen förberedelse och i undervisningen för att skapa en kontinuerlig diskussion. – En central aspekt av världslitteratur, i bemärkelsen av internationell cirkulation av litterära texter, är översättning. Jag använde följande skrivövning för att leda uppmärksamheten på viktigheten och utmaningen med översättning, göra processen erfarbart och för att göra erfarbart för alla vilka vi är i rummet: De fick som uppgift att skriva om Hamsuns protagonist i Sult i några minuter, på sitt första språk, och att sedan i några minuter översätta det de hade skrivit till engelska. Sedan bad jag några att läsa högt, först på sitt språk och sedan på engelska, och att reflektera över vad de upplevd i processen. Det var en vacker upplevelse att höra om Hamsun på franska, tyska, koreanska och japanska och – förhoppningsvis – en bra upplevelse att höra sin röst för några som annars har problem att uttrycka sig på engelska, dessutom gav det anledning till vidare diskussioner om olika aspekter av översättningsprocessen samt om temat, berättar-jaget i Sult. Nackdelen var dock att det hela tog relativt lång tid; jag är lite osäker hur effektivt tidsbruket var och om effekten av experimentet var så stor som jag önskat mig.
En sammanfattande reflexion över de här första mikroskrivning-experimenten: – Metoden, eller snarare metoderna, fungerar utmärkt till olika ändamål. Inte minst upplever jag tystnaden och koncentrationen som rår medan studenterna skriver som välgörande och avslappnande, både för undervisaren och studenterna. – Jag tycker att det är en utmaning att ”avmoderera” skrivövningen och att inkorporera resultaten i den vidare diskussionen. I några fall gjorde jag fyra saker samtidigt: lyssna, tänka, kommentera, skriva på tavlan för att systematisera – resultaten är kanske inte riktigt väl strukturade… – Det är för mig en öppen fråga hur mycket ”metakommunikation” man bäst ska använda i det sammanhanget. Hur mycket ska man förklara vad och varför?
